Idag är jag lite nedstämd.
Min favorit instruktör på gymmet ska sluta. Jag visste det när jag gick på spinningen idag men när hon berättade det och man såg hur den annars så glada instruktören nu var väldigt ledsen, så var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Men hon bor på Ingarö så vi kommer förmodligen att ses ändå.
En annan ,otroligt hemsk, händelse är att en god vän till familjen har dött i levercancer. Det känns så konstigt. Han har varit med mig i hela mitt uppväxt och nu är han bara borta. För alltid. Det gick så otroligt fort. Från det att han fick diagnosen till det att han dog tog nog bara 6 månader.
Jag träffade honom för sista gången för 4 veckor sen. Redan då var han väldigt dålig men han kunde i alla fall skjutsa hem mig från stallet. Jag kom ihåg att jag sa " Ta hand om dig nu, vi ses!" Vi sågs aldrig mer. Han dog igår morse klockan 06:00.
4 kommentarer:
Jag vet inte riktigt hur man kommenterat ett sånt här inlägg, mer än att säga att gud så hemskt... :(
jag håller med Sara, vad ska jag säga... tråkigt... hoppas han inte behövde lida
oj! Det där suger verkligen, jag har själv varit med om det för många gånger nu! finns inget annat att göra än att ta tid för sig själv, sörja och sedan leva sitt eget liv varje minut för att hylla de som dött.
Tack tjejer! Man märker mer för var dag som går vad som verkligen har hänt. Men sånt är livet tyvärr...Man måste ju gå vidare..
Skicka en kommentar